Klubben

Välkommen till Clarebergs Djurägares Förening

Clarebergs Djurägares Förening är en fristående hundklubb som inte är ansluten till SBK.
Vi har ca 150 medlemmar och klubben har funnits sedan 1975.
Klubben har ca 17 välutbildade instruktörer som håller olika kurser. Vi utbildar ca 150 elever varje termin.

CDF’s stadgar hittar du här nedanför:

Så här började det…
Det var inte bara hundar som var välkomna till Clarebergs Djurägares Förening.
CDF – innefattar alla former av husdjursägare. Men det tog inte lång tid innan hundarna hade tagit överhand över aktiviteterna. Det var aldrig tal om att bilda en brukshundklubb.
Vi ville följa våra egna idéer, vi var inte beredda att köpa alla idéer man hade i brukshundklubbarna och det var viktigt för oss att ALLA hundar och hundägare skulle vara välkomna hos oss.

Bakom sjukhemmet i Kärra fanns en väldigt fin gräsmatta. Och dit drog sig så småningom hundfolket. Vi hade kurs varje söndag förmiddag och när det var dags så fick personalen på sjukhemmet hjälpas åt med att leda eller rulla fram alla gamlingar till fönstret. Att titta på oss medan vi tränade med våra hundar blev deras söndagsnöje.

Gänget som tränade med sina hundar längtade efter en klubbstuga där man kunde träffas och umgås och ha trevligt under tiden man tränade hund. Hundgänget började bokstavligen nosa fram en plats att vara på, en egen plats, lite mer permanent.Man stegade, mätte och läste kartor och letade sig slutligen fram till en liten jordplätt fylld med vass, nässlor och sly strax norr om bostadsområdet.
Och någon gång då, i början av 80-talet valdes Jan Casterborn till ordförande i CDF. Han var den som letade sig fram genom den byråkratiska djungeln i kommunen och hittade vilka vi måste få klartecken utav för att få ha hundklubben där vi ville. När det var klart skickades Sven-Alf Svensson in för att förhandla om villkoren. Det fanns ingen som slog Sven-Alf när det
gällde förhandlingar. Markbiten blev klubbens.

Därefter följde ett års slit med att rensa och röja sly, fälla träd osv. En hel sommar klipptes och ansades gräset utan att någon fick använda planen – men den som väntar på något gott…
När väl övningsfältet var ett faktum så fanns det plats för en egen ”klubbstuga”. En
utrangerad byggbarack fick det bli. Så där blev det målat och grejat tills den var klar. Så har det gått till i kortfattad mening.
I år (2003) fyller klubben 28 år, så länge har klubben hållit igång.

Detta är ett utdrag från en berättelse av Åse Andersson och Jan Casterborn från -03